Låter som en kärring...

Idag är dagen då jag ska på min första thanksgivingmiddag hos Amerikanarna, är faktsiskt nervös! Men det är bara för att jag inte vet vad det är för folk som ska dit. Men nu ska vi försöka se det hela positivt, jag faktiskt kanske lär känna någon. Känns hemskt att säga hejdå till Chris and Ryan, speciellt Chris. Kanske hinner jag träffa dom en sväng i morgon med. Dont leave me this way...

När jag vaknade i morse trodde jag att medicinen hade hjälpt mig massor redan, tji fick jag. Hostar fortfarande som en gnu och har mega ont i sidan. Jag får helt enkelt försöka ligga still nu och sedan på middagen får jag ta de lugnt. Känner mig inte så fräsch att komma dit när jag är sjuk men men...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0