Jag är kär, fan!
Efter en helt underbar kväll kunde jag inte undgå att stegen kändes så lätta och jag ville liksom skutta fram längs vägen när jag var på väg hem från bussen. Jag hade precis gjort Chris sällskap till hans buss hem och jag förstod att det hade hänt, jag hade lyckats blivit kär. Jag brukar inte känna såhär, och så lyckas man få fram känslorna nu, bara för att han åker hem till USA snart. Lite mer än två veckor, men då kommer vi inte kunna ses mycket då...
Jag vill inte....
Jag och Chris har pratat om just det är ett antal gånger och jag har kommit fram till att hellre känner jag dessa känslor nu tills han åker än att aldrig få känna det. Även om det kommer göra så ont, och jag försöker verkligen inte att tänka på framtiden men den är svår att undvika. Jag kommer gråta i så många dagar när han har åkt, men jag vet att det här kommer jag tänka tillbaka på när jag är gammal. Jag kommer känna den här pirrande känslan, den går inte att undvika och jag vill aldrig glömma det.
Man kan inte bestämma hur och vad man ska känna...
Jag vill inte....
Jag och Chris har pratat om just det är ett antal gånger och jag har kommit fram till att hellre känner jag dessa känslor nu tills han åker än att aldrig få känna det. Även om det kommer göra så ont, och jag försöker verkligen inte att tänka på framtiden men den är svår att undvika. Jag kommer gråta i så många dagar när han har åkt, men jag vet att det här kommer jag tänka tillbaka på när jag är gammal. Jag kommer känna den här pirrande känslan, den går inte att undvika och jag vill aldrig glömma det.
Man kan inte bestämma hur och vad man ska känna...
Kommentarer
Trackback
