trex

Jag grät inte så mycket idag, utan jag fick reda på att jag troligen får träffa honom igen. 21dagar kvar, nedräkning pågår!
Det känns ändå som om att någonting fattas inom mig, varför ska ens kärlek bo på andra sidan atlanten?
Kändes så hemskt när jag skulle säga hejdå och ögonen tårades och Chris säger nej, det är så svårt att inte gråta. Och nu är han ute i Europa och härjar, eller just nu sitter han på ett tåg till Stockholm, fick precis sms =)

Dagens näst värsta var när det small till i ryggen när jag hostade och muskeln pajade mera. Skulle kanske inte ha gått på den lilla promenaden ändå?
Borde äta mat idag, mår så illa av all medicin...