trex

Som ett slag i ansiktet, en bölande hjälplös tjej, springandes till toaletten på jobbet. Tårar droppar ner på golvet, så tyst, ingen får märka. En snyftning, mascara som rinner, varför är jag så töntig? Varför är jag helt enkelt inte bara den tuffa hårda tjejen som klarar motgångar. Kärleken är för hård, alltid lika fel, jag är alltid lika dålig.
Jag vill att han ska komma mig nära, ändå stöter jag bort allt och alla. Ingen får komma för tätt inpå, inte se allt det som gömmer sig inom mig. Jag blir alltid lika sårad, men den här gången gjorde det nog inte lika ont. Jag börjar antagligen bli van. Det viktigaste är inte att aldrig att falla, utan det viktigaste är att kunna resa sig efter varje fall.