En evig väntan

14e mars! Fattar ni, 14e mars, det är en evighet kvar tills jag ska på rättegång. Jag orkar inte vänta längre, det tar på krafterna att hela tiden få lov att tänka på det. Det är så många ärr som rivs upp igen, att få försöka återuppleva alla upplevelser och berätta hur jag har mått. Det är känslor som jag bara vill glömma, men jag måste verkligen prata om det för att kunna gå vidare. Annars kommer jag mår så här dåligt hela livet ut...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0