trex

Har ni någonsin kännt er hopplösa? Känslan av att man inte klarar av någonting och att hela livet är en enda stor utmaning. Jag hamnar ofta i panik, jag slår ihop alla mina uppgifter till en enda stor sak. Jag måste lära mig att dela upp saker och ting i mindre partier, annars blir det just precis så här, svårt att andas.
Har tusen saker att ta itu med i skolan, det är egentligen inte överdrivet jobbigt, men eftersom att jag aldrig har stått under press i skolan så blir det svårt. Jag har aldrig behövt pluggat särskildt mycket då jag ändå har klarat mig och fått godkänt. Men nu är det en hel annan sak, det är en riktig utmaning!

Sen känner jag en oerhörd press från hockeyn, jag måste träna mer än vad jag gör. Jag måste äta rätt, jag måste gå ner i vikt. Det är för mycket saker som händer i mitt liv just nu, ny stad, ensam själv, ovan att plugga, nytt lag, vikthysteri och saknaden av allt och alla.
Har lust att bara lägga mig ner och sova några timmar, eller dygn. Men i morgon är en ny dag och jag ska till skolan tidigare än vad jag börjar för att få någonting vettigt gjort. PRESS
Pratade med pappa i 40minuter idag, ovanligt för att vara oss två. Men vi har inte pratat på nästan en vecka och det var en del saker som behövdes ha sagt. Känns konstigt att inte kunna prata om allt som när man bodde hemma, men det är alltid från pappa man får bäst råd. Det är han som får mig att vilja kämpa, det är hans ord jag lyssnar till på riktigt.

Blev ett lite deppigt inlägg så här på kvällskvisten, är trött efter en dag i skolan och en helkväll med träning. Ska försöka höja stämningen lite med Veronica Maggio som jag verkligen har fastnat för. Jag känner alla känslorna så tydligt och klart.

Ooh jag vet var du jobbar o handlar, var du tar bussen o var du gömmer dig
Mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig
Hjärtat brinner, jag springer, stannar när du märker att jag förföljer dig
För mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig