trex

Varför tvivlar jag alltid på mig själv, tror aldrig på att jag faktiskt kan göra saker. Hade hockeyträning idag, allt gick kalas men jag håller inte måttet. Jag vet det, men sen måste jag inse att jag faktiskt jämför  mig med tjejer på isen som har spelat i vissa fall dubbelt så länge än mig. Till och med en hel livstid mer än mig, så jag ska inte jämför för mycket. Men jag måste ju eftersom att jag strävar efter att ta en plats i a-laget.
Det är ett stort steg jag tar måste jag bara berätta för er, gå från att ha spelat tre år (började åka skridskor samtidigt) i tre olika klubbar som alla har spelat i en utvecklingserie. Nu kommer jag till en storklubb med regler och ansvar som spelar i divison 1, det är ett tillräckligt stort steg att börja i div 2 men nu hoppar jag över den detaljen och går direkt in på ettan! Det är galet, men det är ändå en underbar känsla. Att verkligen kämpa för någonting, att ha ett mål att sträva efter.

Idag på träningen försökte jag åka omkring med ett leende på läpparna, gör iofs det automatiskt när jag är på isen. Fick till och med en hyllning på skridskotekniken när jag ramlade. Har nog aldrig fått det förut, men tränaren hade en poäng i det hela och jag gjorde rätt! Finns så mycket som jag måste bli bättre på, längtar tills i vinter när bandyplan får is. Oj vad jag kommer försumma skolan då, det kommer bli en del timmar på den plan!  

Fick förresten träningsledigt på söndag när jag ska hem till Kolbäck, men känner jag mig rätt så kommer jag ändå stressa hem för att hinna med på den träningen. Måste visa att jag vill!