trex

Jag har aldrig kännt mig mogen för att ge mig in i ett förhållande, jag har inte haft känslan av att jag kan satsa 100%. Vissa personer i ens omgivning är ständigt i ett förhållande och har dom precis avslutat ett långt förhållande så strävar dom efter att hitta ytterligare en person att dela sitt liv med. Jag kanske har varit singel för länge och på så sätt blivit van med att vara själv. För hur ska jag klara av att planera mitt liv med någon annan när jag inte ens klarar av det själv?

Men nu har jag träffat en person som jag skulle vilja ha träffat när jag var 25 och verkligen redo för att ge mig in i ett förhållande. Kanske behöver jag inte bli 25 för att detta ska inträffa, men just nu fungerar det i alla fall inte.
Den här personen har jag bara träffat en gång tyvärr, men jag fick en känslan "seriöst" när jag träffade honom. Att om jag bara ger det tid och en chans så skulle det kunna bli någonting. Tyvärr så är både han och jag riktigt upptagna personer just nu och bor en bit ifrån varandra, så jag vet inte om det är värt att börja med någonting nu.

"Du verkar ha blivit så vuxen" Precis dom orden fick jag höra i helgen, och det är kanske därför som jag helt plötsligt har börjat fundera på förhållande. Jag börjar nog växa upp, sakta men säkert så börjar jag ta steget in i vuxenlivet. Såklart med min barnslighet i behåll, för jag tänker aldrig ändra på mig!

Vad tycker ni om kärleken? Förhållande eller singelliv?