Det gäller liv eller död
Träffade Filip igår, riktigt trevligt! Måste vi göra om igen. Kanske ikväll...
Nu så...
Det börjar bli bättre nu, även om jag verkar lycklig så har det bara varit ytligt. Nu börjar leendet kännas djupare, det är inte längre bara ett vanligt skratt, utan det börjar bli äkta lycka. Jag har klarat mig ur helvetet och kan gå vidare tillsammans med min underbara pappa och bror. Jag lever tyvärr fortfarande med en rädsla, en rädsla att ständigt vara bevakad. Tur att det finns persienner, de kan skydda en mot det onda utanför.
Jag fick hem pappren från tingsrätten igår och det stod om mami i tidningen. Det känns konstigt att läsa om det i tidningen, att alla vet om det. Fast det är ingen hemlighet längre, jag ska inte smyga med det. Det som har hänt är en del utav mitt liv och jag mår bara sämre att hålla det inom mig. 18månader har gått sen allt började, det är nu jag ska ta nästa steg in i mitt nya liv. Det är nu jag måste inse att jag aldrig kommer kunna träffa min mami som förut, jag måste klara mig utan henne.
Trött..
Jag har även varit världelös på att träna, så just nu är jag dålig på det mesta i min bubbla.
Blev lite sent igår, blev tvingad till att vara upp och prata med Filip, fast egentligen var jag nog ganska villig. På torsdag ska vi lira lite bordshockey, och jag kommer vinna!! I alla fall i sportkommentatorstävlingen.
Inte långt kvar tills jag ska hälsa på Helén <3
Soool
Ikväll blir det krogen med tjejerna, känns som om att det kan bli kul eftersom att det inte är så planerat. Hoppas jag orkar vara på krogen lite längre än förra. Just nu känns det inte som det, men det är bara att bita ihop kvinna.
Blev glad över en sak igår, tredje fotbollsträningen och jag klarade av att brösta ner bollen riktigt bra. Jag är verkligen inte bra på fotboll, men jag försöker i alla fall. Trivs gör jag och det är riktigt roligt!
Det suger till i magen, en pirrande känsla, det är kvaltider. Leksand förlora igår, har inte hunnit kolla upp vad som gick fel och allt sånt. Ska upp till Leksand i morgon och heja fram mitt älskade lag. För vi ska tillbaka och Mora dom ska ner!
Den stora frågan inför kvällen; Vad ska jag ha på mig? Hur blir domen efter rättegången?
Oj, inte visste jag det.
Den största rädslan
Pulsen var så hög, tårarna ville forsa fram men jag tog djupa andetag för att inte börja gråta. Tittade på en tavla i advokatrummet för att inte låta hon,min advokat se mina tårar. Jag har aldrig varit så rädd eller nervös i hela mitt liv, och allt bara släppte när jag väl kom in i salen. Tårarna forsade fram när jag fick se skymten utav Mamma, få höra hennes röst efter ett år. Mina händer skakade, pappas händer skakade, mamma hånlog.
Jag blev förhörd efter pappa och hade som "tur var" redan gråtit så mycket så jag kunde prata lugnt och sansat när åklagaren frågade mig en massa frågor.
Att se sin mamma sitta och hånle mot en och säga att man ljuger, det önskar jag inte ens min värsta fiende att få vara med om. Det är skönt att det är över nu, det jag så länge har varit rädd för. Domen kommer på torsdag, men vad händer sen då? Lite böter och troligen vilkorligt, hon kommer ju ändå aldrig bli bra igen. Det kommer aldrig funka mellan oss, hon kommer fortfarande leva i sin fantasi och anklaga mig.
Det enda jag ville var att ha tillbaka min underbara mamma <3
Håller det inom mig...
Min största önskan är att mami ska bli frisk igen <3
Det smärtar, bit ihop kvinna.
Jag har ont i tibialis tydligen, ont gör det i alla fall. Borde vila men i morgon ska jag troligen träna både hockey och fotboll. Får vila på torsdag, gick ändå bara ut på långpromenad med mina stavar som har stått ett bra tag nu. Är sugen på att resa, vet att jag snart ska åka iväg till New York, men jag vill på solsemester och supa och sola i en vecka.
Någon mer som känner sig som världens mest osocialaste person? Ska vi ses och dricka kaffe nån dag? Snacka av oss en timme eller två och sedan stänga in oss i våran lilla bubbla igen. Kom igen nu, låt det bli överstökat.
Kan fortfarande inte släppa att Mora är i kvalet, ska hugga biljetter som satan på torsdag. För jag ska åka på hälften av matcherna, tragiskt att jag är bortrest sista omgången...
1 Månad full utav hjärtattacker
Vi ska tillbaka! Mora ska ner igen.
Tränade fotboll igår, jag var nog egentligen kass. Men kul var det faktiskt, klarade av alla övningar, räddast var jag när vi skulle nicka. Men det är bara att blunda och försöka! Jag kommer få en underbart bra kondition om jag ska börja spela fotboll, och det behövs om jag ska bli grym i höst när hockeysäsongen drar igång.
Ge mig ledighet
Jag är trött, kroppen känns helt slut och jag vill bara hem och sova. Ändå när jag väl ska sova så kan jag inte, jag bara vrider och vänder på mig. Jag längtar efter att få ut och springa och svettas, men ändå så orkar jag inte ens gå ut och gå på lunchen. Idag ska jag bara åka friåkning i kanske två timmar, sen är det krogen på fredag, match lördag och fotbollsträning söndag. Jag längtar på ett sett till måndagen, då ska jag ta ledigt och bara ligga i sängen efter jobbet!
Underbart härligt att träffa Malin igår, så brun hon var! Jag måste sola nästa vecka, vill i alla fall se lite vårfräsch ut inför New York resan! =)
Måste börja plugga inför högskoleprovet också, eller egentligen går det inte att plugga. Men jag kan ialla fall göra lite tester och förbereda mig på vad som kommer att hända.
The way you make me feel...
Joggade 20min igår, tungt som bara den eftersom att jag har noll kondition. Undrar om jag ska köra slut på mig själv idag och jogga 30min. Måste få mer kondition och bli uthållig eftersom att fotboll är en sån sport, hockeyn är lite mera explosiv. Nervös inför söndagsträningen på konstgräs...
Helt galen i Michael Jackson!
Natten är svart.
Is there love, tonight When everyone's dreaming
Of a better life
In this world
Divided by fear
We've got to believe that
There's a reason we're here
Yeah, there's a reason we're here...
Cause these are the days worth living
These are the years we're given
And these are the moments
These are the times
Let's make the best out of our lives...
Let´s make the best out of our lives...
